ibland kan man få en kontstig känsla av att någonting är fel, väldigt fel. det känns i magen och inom sig. En värkade, ätande känsla som förtär dig innifrån och ut. Jag har haft en sådan ett tag nu. Vet varken ut eller in och kan ej sätta fingret på vad det är.

Men fy vad det tär på en.

ja detta är skumt men samtidigt rätt skönt att kunna ordbajsa bort sina problem. 

folk mår dåligt, överallt. folk har problem med allt möjligt, sitt psyke, sitt liv, sin familj. 

jag är en av dem, funkar istort sett jämt som en robot, folk som inte känner mig och rätt många som känner mig tror att mitt liv är bra, att jag mår bra men dem har så sjukt fel. är en inåtvänd person som inte delar med mig av mina problem(bortsett från denna blogg och kanske en och annan utvald..) 

när man har känslan av ett ens liv är rätt meningslöst, jag menar man föds, växer upp, börjar skola, träffar vänner, kanske börjar smyg röka, eller ngn annan tonårs revolt, du går vidare i livet, börjar gymnasium, ska utbilda sig för ett yrke. du tar studenten, blir antagligen arbetslös en sväng medans du söker jobb. du får ett jobb och börjar arbeta. det är där en av mina tankar på ett meningslöst liv kommer in. vad fan händer sen. du ska jobba tills du blir gammal, under tiden kanske man skaffar familj, får barn och gifter sig och liknande skit, du hamnar mer eller mindre i en cirkel och försöker göra saker du mår bra om och omger dig av saker som ska få dig att må bättre. men det funkar egentligen såhär: du jobbar måndag till fredag, gör någonting med ungarna på eftermiddagen kanske följer med barnen på deras träning inom ngn sport som dom är värdelösa i och kostar dig antagligen massa pengar. blir du lycklig av detta? blir man lycklig av att glo på massa ungar som suger på en sport? för mig så käns det enbart som slöseri med tid, visst det är du själv som skaffat ungarna men ändå, varför? så att dom kan växa upp och va precis som du själv och göra samma sak med sina liv, fastna i en ändlös cirkel och göra piss tråkiga saker..

jag vet inte hur man kan skapa ett bra liv, tror inte det finns något som ett bra liv, man kommer alltid ha problem att tackla. visst folk tacklar sina problem men jag vill inte ha problem att tackla, har tacklat tillräckligt i mitt ännu inte så långa liv. nu tänker garanterat den person som läser detta, vad fan är felet på den här människan?! 

du ska få svaret direkt! Felet på mig är att jag tänker för mycket, och jämt de negativa sakerna, aldrig de posetiva för enligt mig själv så finns det inte direkt några posetiva tankar. visst man kan tänka på något roligt etc etc men efterföljden av den tanken är att man får en förhoppning, en lycklig tanke/bild av något, men i verkliga livet så går 99% av alla sådana tankar och förhoppningar åt helvete och man blir aldrig riktigt nöjd eller lycklig, du blir aldrig uppfylld av 100% lycka.

detta inlägg har ingen som helst röd tråd eller liknande, det här är det jag tänker och som poppar upp i mitt huvud just nu. nu ska jag gå och göra något robot liknande, peace out...