en dominerade tanke som flutit runt och poppat upp lite spontant när jag minst anar det, när den väl fastnat i skallen vägrar den lämna. Oftast brukar en tanke utveckla sig och skapa nya tankar, Men inte denna. Det är exakt samma tanke bana och samma scenarion och liknande som utspelar sig, går varken att utveckla eller komma underfund med men visst man kan ju spekulera om den och ha teorier. Dock tror jag att man kommer gå i väggen innan man kommer underfund med svaret. Tanken är: Varför i helvete finns det så sjukt många korkade,dumma och idiotiska människor?!

vart kommer dem ifrån, varför beter sig dem som de gör. vems fel är det att det blev som det blev liksom. ett exempel på en sådan människa är: "vännen" den där personen som gnäller och hatar sitt liv när dem inte får en ny ipad av sin mor/far och dem har ju haft sin iphone fem i hela tre månader så det är ju absolut dags för en ipad nu. iallafall du får för dig av någon dum anledning att du vill dela med dig av dina problem till denna människa, du berättar om dina problem som är lite djupare, allvarligare och mer "äkta" än att livet är skit för man inte får en ipad.

Denna "vännen" lyssnar på vad du har att säga och sen säger det värsta du kan säga till en person som nyss har delat med sig av sina "riktiga/alvarliga" problem: jag förstår. Asså shit hur dum i huvudet får man bli som person, du förstår inte ett skit av det du nyss hört och kläcker orden jag förstår. Dem har inte en aning om vad jobbigt det tex är att växa upp med en förälder som är psykiskt sjuk, du själv är deprimerad och drunknar i ångest. Personligen försöker jag undvika sådana människor men ibland har man haft oturen att stöta på en sådan ändå och man får för sig att personen är okej.

'

'Folk vet inte hur bra dem har det..

ibland kan man få en kontstig känsla av att någonting är fel, väldigt fel. det känns i magen och inom sig. En värkade, ätande känsla som förtär dig innifrån och ut. Jag har haft en sådan ett tag nu. Vet varken ut eller in och kan ej sätta fingret på vad det är.

Men fy vad det tär på en.

ja detta är skumt men samtidigt rätt skönt att kunna ordbajsa bort sina problem. 

folk mår dåligt, överallt. folk har problem med allt möjligt, sitt psyke, sitt liv, sin familj. 

jag är en av dem, funkar istort sett jämt som en robot, folk som inte känner mig och rätt många som känner mig tror att mitt liv är bra, att jag mår bra men dem har så sjukt fel. är en inåtvänd person som inte delar med mig av mina problem(bortsett från denna blogg och kanske en och annan utvald..) 

när man har känslan av ett ens liv är rätt meningslöst, jag menar man föds, växer upp, börjar skola, träffar vänner, kanske börjar smyg röka, eller ngn annan tonårs revolt, du går vidare i livet, börjar gymnasium, ska utbilda sig för ett yrke. du tar studenten, blir antagligen arbetslös en sväng medans du söker jobb. du får ett jobb och börjar arbeta. det är där en av mina tankar på ett meningslöst liv kommer in. vad fan händer sen. du ska jobba tills du blir gammal, under tiden kanske man skaffar familj, får barn och gifter sig och liknande skit, du hamnar mer eller mindre i en cirkel och försöker göra saker du mår bra om och omger dig av saker som ska få dig att må bättre. men det funkar egentligen såhär: du jobbar måndag till fredag, gör någonting med ungarna på eftermiddagen kanske följer med barnen på deras träning inom ngn sport som dom är värdelösa i och kostar dig antagligen massa pengar. blir du lycklig av detta? blir man lycklig av att glo på massa ungar som suger på en sport? för mig så käns det enbart som slöseri med tid, visst det är du själv som skaffat ungarna men ändå, varför? så att dom kan växa upp och va precis som du själv och göra samma sak med sina liv, fastna i en ändlös cirkel och göra piss tråkiga saker..

jag vet inte hur man kan skapa ett bra liv, tror inte det finns något som ett bra liv, man kommer alltid ha problem att tackla. visst folk tacklar sina problem men jag vill inte ha problem att tackla, har tacklat tillräckligt i mitt ännu inte så långa liv. nu tänker garanterat den person som läser detta, vad fan är felet på den här människan?! 

du ska få svaret direkt! Felet på mig är att jag tänker för mycket, och jämt de negativa sakerna, aldrig de posetiva för enligt mig själv så finns det inte direkt några posetiva tankar. visst man kan tänka på något roligt etc etc men efterföljden av den tanken är att man får en förhoppning, en lycklig tanke/bild av något, men i verkliga livet så går 99% av alla sådana tankar och förhoppningar åt helvete och man blir aldrig riktigt nöjd eller lycklig, du blir aldrig uppfylld av 100% lycka.

detta inlägg har ingen som helst röd tråd eller liknande, det här är det jag tänker och som poppar upp i mitt huvud just nu. nu ska jag gå och göra något robot liknande, peace out...